I hällande regn gav jag mig ut för att fotografera storkar.
Men det blev mer än storkar.
En ensam häger, knappt skönjbar i regnet, frestade mer.
Som nästan alltid blev det dessutom några foton på råkor.
Jodå, det blev en hel del 'riktiga' storkfoton också....
Kul det där med storkar, har också sett stora flockar när jag varit ute och kört. Ser lite osannolikt ut på något sätt, även om de är högst påtagliga.
SvaraRaderaGillar bilden du fixade sedan, mystisk. kram Sophia
Det är ju numera inte alls ovanligt, att se storkar i våra trakter. Trots det känns de lite exotiska och tryggt sagobetonade. Och nog syns de, vilket nog bidrar till att jag tyckte hägern (som säkert eg. är betydligt vanligare) var mer spännande. Men den är ju också betydligt skyggare och för mig i alla fall lite mystisk. Extra roligt, att du gillar bilden med den uppflygande hägern.
SvaraRaderaKram Eva
Just hägrar tycker jag också är mystiska. En gång för många år sedan mötte jag en häger i dimma på en promenad längs Limfjorden, det var en väldigt stark upplevelse, även om jag hade sett hägrar tidigare, bara inte så nära och oväntat. Så jag förstår din fascination! kram Sophia
SvaraRadera