Välkomna att titta i min klotter- och bilderbok.
En slags fotoblogg, där bilderna lever sitt eget liv.
De blir till vad du som betraktare ser i dem,
därför är de ofta utan kommentarer.
Samtidigt är de ofrånkomligen en spegling både av mitt sätt att se på de motiv jag avbildar
och mitt eget sinnelag.
Ibland är de mest ett uttryck för det senare.
Ibland kommer jag, att delge er mina funderingar
och ibland kommer det att bli minnesanteckningar
om såväl mina misslyckanden som ev. framsteg i mitt fotograferande.



Klicka gärna på bilderna,
så öppnas de i ett större format i en lightbox.




Välkommen också,
att kika in på min nya fågelblogg,

Mina fågelfoton.

som jag nyss gett vingar.

Där ska jag samla ihop ett urval av mina fågelfoton
0ch presentera dem artvis i alfabetisk ordning.


lördag 1 december 2012

Äntligen ÄLG!

 
 
Jag brukar beklaga mig över att aldrig se älgar.
(Som här i inlägget 'Älgtider'. )
Kanske inte så konstigt, eftersom det inte finns älgar i våra trakter.
 
För drygt 30 år sedan såg jag en fjorårskalv på ett fält.
Men sedan dess har varken jag eller någon annan sett älg här i trakten.
 
 
Idag ringde telefonen ringde just när vi skulle sätta oss och äta frukost.
Det var sonen, som bor ett kovrål bort:
 
'Det går TRE ÄLGAR utanför fönstret!
På väg mot....'
 
 
Vi övergav vår frukost. 
Kastade på oss något i klädväg, slet med kameran
(som visade sig vara en gammal utrangerad)
och for iväg.

 
Såg älgarna på avstånd.
På väg bort mot stora vägen.
 Vi körde dit.

 
Älgarna travade fram i sakta mak.
Obekymrade om den uppmärksamhet de rönte.
 
Vi anade vart de skulle och bestämde oss för att chansa på att genskjuta dem.

 
Älgarna korsade vår väg och vi följde deras rörelse bort mot skogen.

 
 Det blev en hel del foton ur lite olika vinklar.
 
  
Foton, som kunde ha varit bättre men det var en upplevelse som hette duga.

 
Och fotona får också duga.

 
Och nu hoppas jag förstås, att de stannar kvar i skogen.
Och att det faktum, att dessa tre unga djur (vilket jag utgår från att det var) innebär, att det finns en liten älgstam någonstans i närheten trots allt.


Och, att jag vid något framtida tillfälle ska få möta dem igen......

 
 
 


8 kommentarer:

  1. Åh... Visst är det härligt med djur i det vilda! Jag förstår er lycka över att få se dem på nära håll. Själv har jag bara stött på älg på avstånd under en bilresa där dottern och jag skrek älg varpå maken var tvungen att vända bilen så att vi kunde titta lite till =)
    Härliga bilder Eva! Hoppas du får en fin advent / Kram gittan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar ju djur och natur och lever mitt i det men älgar, ja det har varit en bristvara.
      Vi kan nog leva på detta länge. Den 'gamla älgupplevelsen' räckte i mer än 30 år och dök upp med jämna mellanrum i våra samtal. Nu kan jag ju dessutom njuta av bilderna också.... Tack för din kommentar och ha en skön vecka.
      Kram Eva

      Radera
  2. Så häftigt att få följa dem så långt! Här är sällan älg, ett år hade vi en ko och en kalv här över en vinter, de åt rovor i hög en bonde i närheten hade liggandes. Men då hade jag inte någon bra kamera till att plåta djur. Jag tycker dina bilder duger rätt bra, man ser älgarna och deras omisskännliga profil. kram Sophia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var det klart häftigaste jag upplevt på mycket länge. Visst duger bilderna! De är de absolut bästa älgbilder jag har tagit!!!!! Men visst vore det ännu häftigare om de stannar kvar i skogen häromkring och man kanske kunde möta dem igen. Det ger en klart förväntansfull kick inför våra kommande skogspromenader.
      Kram Eva

      Radera
  3. Suveränt! Den som väntar på nåt gott ...

    SvaraRadera
  4. En verkligt suverän upplevelse! Och så trevligt, att nu också kunna hälsa på hos dig!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  5. Amen vilka härliga bilder! Först vildsvin och nu älgar! Jag är nästan på väg att svära över att inte få vara med om ett så relativt udda fototillfälle, men du bevakade det med den äran. Det måste ha känts märkligt att se de sällsynta gästerna på så nära håll och dessutom tre stycken. Allt medan jag slevade i mig tårta...
    Ska vi på älgsafari på onsdag?
    Kramar från mig,
    Eva

    SvaraRadera
  6. Jag förstår din uppgivenhet över att missa gästerna men hoppas, att tårtan var god! Kanske, kanske stannar älgarna kvar i vår skog och kanske, kanske, kanske kan vi ramla över dem om vi har riktig tur. Hjärtans gärna gör jag ett försök.
    Kramar tillbaka
    Eva

    SvaraRadera