På andra bloggar ser jag bilder på älgar.
Massor av älgar.
Och läser om otaliga älgmöten.
Jag möter ALDRIG några älgar.
Förmodligen för att det inte finns några älgar, där jag bor.
Jag har bara sett älg en enda gång i det fria.
(Och ja, ytterligare en gång genom bilrutan.)
Vi åkte till Småland.
(I annat ärende men i förhoppning om att kanske kunna få se skogens konung på vägen.)
Vi passerade varningsskyltar om älg.
Vi såg jakttorn med män (troligen) i färgglada mössor.
Ty älgjakten hade nyss börjat.
Och jag tänkte, att kanske, kanske skulle någon älg kunna förivra sig ut på vägarna.
Vi körde mil efter mil.
Men ingen älg syntes.
Bortsett från en totalt demolerad bil, som signalerade krock med älg,
såg vi inte ett endaste litet spår av älg.
Krampaktigt höll jag kameran beredd.
Inställningarna justerades med jämna mellanrum i takt med att mörkret föll.
Nästan hemma möttes vi av denna välkända vy.
Kanske inte direkt skogens konung.
Men långbenta, med stora kronor och med lysande röda ögon fick dessa,
slättlandets invaderande arméer, utgöra någon sorts substitut.