Välkomna att titta i min klotter- och bilderbok.
En slags fotoblogg, där bilderna lever sitt eget liv.
De blir till vad du som betraktare ser i dem,
därför är de ofta utan kommentarer.
Samtidigt är de ofrånkomligen en spegling både av mitt sätt att se på de motiv jag avbildar
och mitt eget sinnelag.
Ibland är de mest ett uttryck för det senare.
Ibland kommer jag, att delge er mina funderingar
och ibland kommer det att bli minnesanteckningar
om såväl mina misslyckanden som ev. framsteg i mitt fotograferande.



Klicka gärna på bilderna,
så öppnas de i ett större format i en lightbox.




Välkommen också,
att kika in på min nya fågelblogg,

Mina fågelfoton.

som jag nyss gett vingar.

Där ska jag samla ihop ett urval av mina fågelfoton
0ch presentera dem artvis i alfabetisk ordning.


fredag 22 februari 2013

Hjort är hjort

 
 
Det har blivit osedvanligt många möten med (dov)hjortar i vinter.
Till vår stora glädje.
 

För inte så många år sedan,
fanns det oerhört mycket vilt i våra skogar
men efter massiv avskjutning har det blivit allt mindre självklart,
att vi ska stöta på rådjur och hjortar av olika slag på våra vandringar.


Därför gläds vi nu desto mer av varje möte.
 Här några bilder av dovhjort från några av senvinterns promenader.

 
 
Upplagd av kl.
Etiketter:

2 kommentarer:

  1. Sophia Callmer24 februari 2013 kl. 09:56

    Så vackra de är, fint att du kan komma så pass nära. Här går de på långt håll, de har passage mellan två skogsområden över fälten norr om mig, jag ser oftast bara spåren.. kram Sophia

    SvaraRadera
  2. Prästgårdseva24 februari 2013 kl. 17:32

    Förr var vi bortskämda med att alltid stöta på vilt på våra promenader/vandringar, ofta riktigt stora flockar och tog det nästan för givet. Nu är vi tacksamma för varje 'möte'. Så där riktigt nära är det oftast inte och för det mesta får vi nöja oss med att skymta dem mellan träden, när de drar iväg på långt avstånd. Eftersom deras vaksamhet är befogad är det helt OK. På några få ställen verkar de ändå lite mer nyfikna och om vi bara tar det med ro och respekterar deras närgräns, kan vi beundra dem och njuta av deras närvaro. Så länge det varar....
    Kram Eva

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)